Linda Blom

Året var 2009 när jag och Emma Damm fick kontakt med varandra för första gången.. Då var jag en flitig användare av hennes fantastiska linnen som hon tryckte sina illustrationer på. Helt galna illustrationer dessutom.. Nu är hon, precis som jag, mamma och hon är tillbaka i helt ny form. Barnposters!! Förra veckan kom ett rör med några av hennes fina tryck hem till mig och däribland Belleswan som ni ser ovan. Så otroligt fina så jag smäller av. Även lillebror fick ett par fina tryck och jag skall faktiskt se till att beställa en till, även om han inte har något rum att hänga upp dom i ännu. Men dom var så attans fina så jag kan inte låta bli.

Ta en kik i hennes webshop vetja : )

Skruttunge i kläder från säsongens kollektion av Newbie, Kappahl.

Hej vänner!

Veckans förskoledagar är nu avcheckade! Imorgon och fredag har vi heldagar tillsammans jag och lillgumman på bilderna. Mysigt! Jag har fått mycket gjort idag jag också och nu kommer jag snart stänga ned datorn och åka hemåt, för ögonen går i kors av trötthet. Det är svårt att sitta och jobba framför en dator nu måste jag säga. Det är liksom någonting som tar emot när jag sitter ned och för att inte tala om alla kickar/knuffar jag får på både revben och blåsa. Helst skulle jag ligga på rygg och jobba, haha.

Vi hade ett litet missöde hemma i eftermiddags.. Selma har en liten liten docka som hon döpt till Lillan. Henne bär hon helst med sig överallt och när vi efter förskolan uträttade en massa ärenden, som handling m.m. och hade parkerat hemma i garaget så tappar Selma dockan. Rätt i en hög med kolsvart grus! Hon blev sååå skitig! Selma knäckt och jag försökte förklara för henne att jag förstår att hon är ledsen, men mamma skall såklart försöka tvätta ren dockan bara vi kommer upp till lägenheten. Jag försökte skrubba och skrubba, men nix.. Fläckarna kvar. Känslosam snart-treåring igen och jag fick torka tårar igen. Då var jag så fruktansvärd att jag slängde in Lillan i tvättmaskinen på 30 grader och ni må tro att Selma bröt ihop totalt då. Det såg ju ganska makabert ut måste jag säga.. Men vi satte oss i soffan, kramades och pratade om att om nu inte Lillan klarar turen i maskinen så kan vi åka och köpa en ny likadan docka. Tack och lov gick det bra och Selma jublade när hon fick krama sin favorit igen. Puh!

Näheni! Hemåt var det! : )

Hoppas ni haft en fin dag!

Odd Molly är igång med sin stora REA och jag passade på att beställa hem lite plagg till mig själv när den startade. Det är över 50% rabatt på alla plagg. Lite pepp att ha något att ta på sig efter förlossningen sedan kände jag. Två av plaggen ser ni ovan, en mysig kofta som jag redan har i fler färger och en långärmad topp som är extra fin att ha under. Den kan jag köra aminingslinnen under sedan också när våren är här och bebis är ute <3

Hej vänner!
Fredag, fredag, ack så efterlängtad fredag. Ikväll skall vi bara ta det lugnt och mysa i soffan hela familjen, något gott på bordet och bra på TV:n kanske? Jag längtar redan.. Vissa veckor längtar jag lite extra efter J när han är på jobbet.. Det är så skönt när han kommer hem på eftermiddagarna och Selma är i sitt esse hon också när pappa kliver innanför dörren.

Men först har vi en del planer för dagen jag och min skatt. Vi skall bland annat iväg och köpa en doppresent, för imorgon vankas dop för lilla Maja. Vi har våra förslag redan, så det skall bli kul att fixa ihop något fint. Förmiddagen hittills har varit ganska lugn, Frost-film för lillan, lite nödvändigheter för mig. Men nu är det dags för lunch innan vi sätter fart ordentligt.

Hoppas ni får en jättefin fredag!

Välkommen vecka 31 ♥ Bilder från 30+0 (v.31)

Kroppen: Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de blir tyngre. Man kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo. Hur mycket man går upp i vikt är olika. Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär. Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker. Om du har extra tungt arbete kan du ha rätt till gravidpenning (tidigare havandeskapspenning) från och med nu. Du ansöker om gravidpenning hos försäkringskassan.

Bebisen: Fostret väger runt 1800 gram. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Egna tankar om föregående vecka: Foglossningen var fortfarande mycket bättre än den tidigare varit och det enda som egentligen kändes jobbigt var att bli sådär trött och öm i ryggslutet som jag ofta kunde bli på kvällarna när jag haft fullt upp, använde TENS-apparaten en kväll, så skönt. Det var inga problem att sova när det kom till att vända sig och liknande, jag sov fortfarande mycket på mage. Men jag vaknade oftast varje natt och fick slå på en podd eller liknande för att kunna somna som. Jag började låna föräldrarnas badkar för en stunds avkoppling vissa kvällar och det var guld värt, bebisen tycktes känna av det på något vis för han började röra sig väldigt när jag låg i det varma vattnet. På tal om rörelserna så uppfattade jag dom vara av en helt annan karaktär och det var inte lika mycket buffar längre utan hårda kroppsdelar som putade ut lite här och var. Jag hade känt det tidigare också, men dom blev starkare och mer intensiva allt eftersom tiden gick. Så otroligt mysigt och väldigt underhållande också, vi funderade ofta på vad för typ av rörelser det verkligen var han gjorde där inne.

Det var väldigt tydligt att bebisen tog mer och mer plats i min mage, för att köra bil eller sitta och jobba gjorde att jag stånkade och stönade en hel del, haha. Det var något som liksom "tog emot" när jag satt framåtlutad och liknande och han protesterade genom att trycka till mina revben. I övrigt kände jag mig lite plufsig och den känslan hade jag aldrig med Selma, håret hade totalt tappat sin glans och hyn var katastrof. Påsarna under ögonen var inte att leka med och någon gravidlyster kan vi ju inte tala om, haha. Kan möjligtvis ha att göra med att jag fick veta att mina järnvärden var väldigt låga. Började även få rejäla märken på kroppen, vätska kanske? Magen stor och spänd och det var så skönt att smörja in den när det stramade om kvällarna. T.o.m. leggings kunde kännas jobbigt att ha på och det uppfattade jag heller aldrig under graviditeten med Selma. Åt väldigt mycket passionsfrukt, kiwi och liknande och var allmänt hungrig. Viktuppgången hittills låg på närmare 6kg.

Skruttan förra veckan, leggings från Newbie, tunika från POMPdeLUX och rosett från @MiniBowtie4you.

Hej vänner!

Sliten Linda som skriver.. Jag och Selma har som förra tisdagen varit iväg på simskola idag. När Jimmy slutade jobba anslöt han sig till oss på badhuset och vi busade loss en bra stund efter minisimmet också. S satt som apatisk efter allt bus och dusch medans jag höll på att klä mig förut, så söt!! Det är verkligen så utmattande att vara i vattnet, hela kroppen blir trött. Men det är skönt som bara den. Och roligt! Hon var överlycklig idag när jag hämtade på förskolan och sade att vi skulle iväg.

Nu kikar jag in mellan tavlor och fakturaskrivning för att ge er en liten uppdatering. Sitter på kontoret och tänkte göra det ett par timmar till innan jag beger mig hemåt igen. Det finns inte en chans att jag orkar sitta längre än till 00 längre och jag brukar tänka på det när jag sitter i bilen hem på kvällar/nätterna.. Att när jag då åker, brukade jag innan lillebror flytta in, sitta flera timmar till. Det var inte ovanligt att jag brummade hem klocka 3 på nätterna förra året. Och året innan dess.. Men så sover ju inte lillfröken så länge längre heller, jag fick ju alltid sova till 9 tidigare. Nu är det sällan hon vaknar efter klockan 7, oavsett vad vi gjort dagen och kvällen innan : )

Nä, nu tänkte jag göra iordning en liten frukttallrik med jordgubbar, clementin, passionsfrukt, kiwi m.m. för att gotta till det lite extra. Det är alltid lättare att jobba med något smaskigt att äta till ; )

Hoppas ni haft en fin dag!

Magen och ultraljudsbilden på vår lilla lillebror.

I början på förra veckan kom jag iväg och fick mina blodprover tagna. Dagen därpå fick jag samtalet från en läkare med resultatet mycket lågt järnvärde. Jag mår ju extremt dåligt och kräks av Niferex och får därför äta Hemofer istället. Men det tycks inte hjälpa speciellt mycket och läkaren sade därför att det troligtvis skulle innebära att jag får järn intravenöst. Jag skulle ge Hemoferen en vecka till innan jag skall gå iväg och ta fler och nya prover, så jag äter 4 tabletter om dagen. Håller tummarna för att slippa injektionerna.. Tar med mig Selma på torsdag eller fredag för att ta nya.

Jag har egentligen inte speciellt stor koll på hur allt med det går till. Men jag har förstått att det varit väldigt värdefullt och effektivt för de som, likt mig, lider av väldigt lågt järnvärde men inte klarar av att äta exempelvis Niferex. Att de gravida kvinnorna känt sig betydligt piggare och liknande efter behandlingarna?

Någon av er som fått järninjektioner?

Ljuvligaste små minikläderna.. Men än hoppas vi det dröjer innan dom får användas.

Igår kväll när jag satt på kontoret och jobbade kände jag hur jag började få rejäl mensliknande smärta. Inget konstigt, det vet jag ju. Även om jag inte hade några direkta sammandragningar och förvärkar med Selma på det viset så är jag ju väl medveten om att det är vanligt och något som kan höra graviditeter till. Jag tänkte inte så mycket mer på det när smärtan släppte, utan bara när den återkom och blev kraftigare igen. Jag gjorde klart det jag skulle och åkte sedan hem, somnade sedan fort och sov bättre än på länge under natten.

Men så vaknade jag imorse efter att Jimmy åkt till jobbet och Selma låg intill och hade så fruktansvärt ont, och då är jag en person med hög smärtgräns. Jag tog mig inte ens ur sängen och magen var så stor och spänd att jag trodde att den skulle spricka.. Först slog tanken mig att jag kanske var kissnödig och att det skulle släppa när jag varit på toaletten, så jag tvingade mig på något vis ur och gick dubbelvikt till toaletten. Det släppte inte och jag kved mig tillbaka till sängen och Selma igen och kände att jag började bli både rädd och fundersam. Efter att jag legat i sängen en bra stund kände jag att det började släppa lite och jag kunde gå upp och göra Selma iordning inför förskolan. Jag var enormt öm i magen fortfarande och lillebror väldigt lugn.. Så jag ringde förlossningen tillslut.

Jag berättade läget och kände nog egentligen inte att jag blev helt tagen på allvar. Ligamentsmärtor hör till sade hon (men detta var inte ligamenten, för dom är jag väl bekant med) och hon sade även att "det är ditt andra barn, självklart tränar livmodern och du kommer definitivt ha mer ont". Jahopp.. Kände jag, men litade såklart på henne för jag vet ju att förvärkar och sammandragningar hör till. Men jag ringde ändå min barnmorska för att prata lite med henne.

Min barnmorska ville träffa mig under dagen och vid 15:00 befann vi oss på plats jag och Selma. Då hade jag haft fortsatt mensvärksliknande känslor i magen, men inte i närheten av smärtan jag hade imorse. Hon tyckte det var konstigt att inte förlossningen bad mig komma in för en koll (speciellt efter att jag berättat för kvinnan i telefonen om hur snabbt min första förlossning gick och att jag därför blir lite orolig). Hon tog mitt blodtryck, lyssnade på lillebror och kände och klämde mig över magen. Jag var öm, men lillebror började sparka och hjärtat lät så fint så. Han låg med huvudet ned och rumpan högt upp under vänster revben. Under undersökningen sade hon "men du Linda? Du är allt väldigt blek". Jooo men tjena!! Det är ju det jag säger, haha. Jag är helt slut just nu och BM var helt övertygad om att det berodde på min järnbrist.

Imorgon skall jag iväg till VC och ta nya blodprover, men även lämna urinodling för att se om det kan vara en urinvägsinfektion som spökar. Hon sade även att blir jag det minsta besvärad av smärtor igen så skall jag ringa förlossningen på en gång och kräva att bli kollad. Speciellt om det inte går över med alvedon eller panodil. Det är en enorm trygghet att ha henne måste jag säga.. Och jätteskönt att höra att lillebror verkar må bra. Selma var helt fascinerad av att höra hjärtats swishande ljud från honom.

Blodtryck: 110/65

Fosterljud: 143

S-ferritin: 5

I början av januari fick vi möjlighet att prova Linas Matkasse. Vi har pratat flera gånger om att det vore roligt och framförallt bekvämt att göra det och när vår veckas middagar ringde på dörren så älskade vi hela grejen redan då. Både jag och Jimmy var väldigt förväntansfulla, då vi under längre tid gått med enorm mattorka och kör på samma gamla tråkiga maträtter om och om igen.

För varje vecka hänger det med en meny som innehåller alla recept, till det står det även uppradat vad som kan vara bra att vara hemma (kryddor m.m.) och dom hörde samman genom hela veckan. Det var otroligt mycket matvaror som låg i kassarna. Recepten var märkta med hur lång tid/avancerad respektive maträtt tar/är och samtliga maträtter var jättegoda. Jag hade fått höra att det skulle vara lite mat, men det blev hur mycket som helst och det räckte till stadiga middagar samt matlådor till oss alla dagen därpå. Även Selma gillade alla rätter. Vill påpeka att jag är en kräsen tjej dessutom.. Så att jag gillade allt var verkligen ett toppenbetyg. På tal om betyg så kan man faktiskt sätta betyg till respektive maträtt i det lilla medföljande häftet, hihi.

Riktigt gott och smidigt helt enkelt och detta är verkligen någonting vi kommer köra fler gånger. Jag måste nog säga att det absolut bästa var att få det hemlevererat till dörren, haha. I samarbete med Linas Matkasse har jag nu fått möjligheten att ge er en fin kod. Om ni beställer en matkasse HÄR får ni nämligen prova en matkasse från endast 299:- och dessutom får ni Himla Handdukar (värde 229:-) med på köpet. Ange rabattkod "TACKBLOM".

Favoriträtterna för veckan var helt klart tonfisk-tacon samt järparna med ugnsstekt potatis.

Lilla, förståndiga, älskade tjej i Newbie leggings och POMPdeLUX-tunika, rosett från MiniBowtie4you.

Hej vänner!

Här har det ekat tomt ett par dagar.. Mitt mående är inte det bästa tyvärr och det låga järnvärdet har verkligen börjat ta ut sin rätt. Jag är så trött så jag tror knappt att det är sant. Men i övrigt så nyser jag som en tok och känner mig allmänt låg, så jag hoppas att det antingen går över snart eller också bryter ut och rensas bort ordentligt om den nu är det som krävs. För det är så trist att inte känna sig helt hundra. Många runt oss är sjuka också, så det är väl någonting som går misstänker jag.

Hur som helst så jobbar jag idag, så jag sitter i butiken och har förberett allting inför öppningen. Det som är skönt med söndagar är att vi inte har öppet så många timmar, så det skall nog gå okej att ta sig igenom dagen.

Imorgon går vi in i ny vecka och jag hoppas få svar på urinodling och blodprover som gjordes i torsdags. Börjar nästan hoppas på att det blir dom där järninjektionerna som jag ville undvika tidigare ändå. Kanske kanske skulle den kunna ge min kropp en liten kick med energi, för jag går som i en dvala just nu. Konstigt det där hur man kan njuta och vara så positiv, trots att man inte känt sig utvilad på så länge. Det är något magiskt det där med att både vara gravid och småbarnsmamma, för man finner glädje och energi av det lilla hela tiden, trots att ryggen värker, ögonen går i kors eller att man tagit diskussioner sjuhundranittioåttagånger på en dag med en snart-treåring. Men jag måste säga att den mest intensiva perioden med Selma börjat lugna sig en aning.. Det är lite mer kontroll och lättare att prata med henne nu och att en tvååring kan vara så sanslöst förstående gör mig lite blödig. Igår tillexempel satt jag i soffan och hade så ont, Selma gick till sin pappa och frågade om hon kunde få någonting att dricka "mamma haj så ont i bäckenet, så hon måste vila". Världens bästa lilla tjej, som längtar så efter sin lillebror <3

Jag är ju en sådan person som inte tror ett skvatt på att magen kan avslöja könet på bebisen i magen. I mina ögon tror jag det handlar om hur man bär respektive barn. Däremot tycker jag att det är väldigt spännande att en och samma mamma och kropp kan se såpass olika ut som jag faktiskt gör och har gjort under mina två graviditeter. Så här kommer ett litet inlägg om både likheter och olikheter.

Att bli gravid
Med Selma genomgick vi en lång resa, utredning och behandling för att lyckas bli gravida. Med lillebror gick det magiskt nog av sig själv inom loppet av några månader.

Första tiden som gravid

Rent symptommässigt ganska lika. Det började med enormt trötthet och sedan kom molande illamående då och då, främst med lillebror. Jag hade svårt för kylskåpslukt, sopor, cigarettrök m.m. med båda barnen, kväljde mig och kräktes fram tills vecka 18 någonstans, men de flesta spyorna kom med Selma. Rent mentalt var allting bara rosafluffigt och lycka, blandat med oro för att förlora barnet när vi lyckades plussa med Selma. Med lillebror var det lycka blandat med oro för hur framtiden skulle bli. När jag fick se det pickande hjärtat på ultraljudet med lillebror för första gången blev allting självklart och jag blev orolig för att förlora honom.. Men efter vecka 12-13 gick det över ganska mycket med båda barnen.

Moderkakan
Med Selma låg moderkakan i bakvägg och med lillebror ligger den i framvägg.

Rörelser

Trots att moderkakan sitter olika så kände jag första rörelserna under vecka 18 med båda barnen. Sedan har det fortsatt att bli starkare och tydligare och båda barnen är väldigt aktiva. Möjligen att lillebror är aningens vildare.

Gravidglow

Med Selma kände jag mig strålande vacker genom hela graviditeten, håret blev tjockare och finare. Med lillebror känner jag mig plufsigare och inte alls lika strålande. Men under båda graviditeterna har jag älskat magen som växer och jag tycker att den är jättefin.

Magens form och storlek

Jag hade förväntat mig att magen skulle komma mycket tidigare och bli större med lillebror, men det gjorde den inte. SF-måttet har hittills varit 1cm större under andra graviditeten än första, men i övrigt ser magen mindre ut än med Selma.

Vikt
Jag har gått upp 1kg mer i vikt i vecka 31 om man jämför Selma och lillebror. Med S hade jag gått upp 5kg och med lillebror 6kg.

Aptit
Jag tror mig vara betydligt mer hungrig med lillebror och mina "ha begär" svänger betydligt mer än med Selma (där det enda jag var riktigt sugen på var clementiner, gröna bananer och vatten). Jag äter fortfarande mycket frukt, men nästan inget vatten. Läsk som jag totalt ratade med Selma, dricker jag en del nu.

Övrigt
Naveln ploppade ut betydligt tidigare med lillebror, kanske bär jag honom på något vis längre fram mycket av tiden? Mitt humör är lite mer ostabild under graviditet nummer två och jag är betydligt tröttare och har sämre järnvärde denna gång. Halsbrännan är ett stående besvär under båda graviditeterna och den har eskalerat nu, precis som den gjorde med Selma. Foglossningen kom otroligt mycket tidigare med lillebror, men har lugnat sig lite nu, med Selma blev den bara värre och värre från vecka 30. Jag sov betydligt bättre med Selma än med lillebror.

Förra torsdagen vaknade jag med så ont i magen att jag inte kunde resa mig ur sängen, jag ringde förlossningen redan då men dom tyckte inte det var nödvändigt att komma in, fick tid hos min barnmorska o.s.v. Skrev om det här.

På fredagen fick jag tyvärr inga svar på varken urinodling eller blodproverna och helgen kom. Jag reagerade på att lillebror i magen rörde sig betydligt mindre, han är ju en bebis som är minst sagt aktiv annars, så jag vet att jag sade till både Jimmy och min mamma att han känns så lugn.. Men då jag faktiskt kände honom enstaka gånger så kände jag mig inte speciellt orolig. Sammandragningar fortsatte och magen blev hård som bara den till och från, men det var inget som gjorde så ont som det gjorde i torsdags. Igår började det trycka rejält nedåt och det kändes på riktigt som att bebisen var påväg ut. Jag hade svårt att gå och liknande.

När jag skulle åka och hämta Selma på förskolan så kände jag hur jag började bli mer och mer illamående och yr. Men jag hämtade hem henne ändå, tog en tur förbi Elgiganten för att köpa en ny mixer som jag lovat henne, då vår har gått sönder och hennes favorit är smoothie till frukost. Där gick det väldigt trögt och jag kände mig inte pigg. Lillebror liksom borrade ned huvudet och jag riktigt kände att det strålade åt alla håll. Vi åkte hem och lade oss i soffan där det nästan svartnade för mig. Jag fick ännu mer illamående, yrsel, tryck och magen blev alldeles stor, hård och öm och jag fick ringa Jimmy och säga att han får skynda sig hem en liten stund tidigare för jag kände att någonting var fel. Då ringde jag förlossningen igen och fick berätta hela historien för barnmorskan i telefonen. Bara det att lillebror rört sig lite under helgen och knappt rört sig alls under måndagen heller ville att jag skulle komma in så snart jag kunde. Jag väntade in Jimmy och sedan kom min mamma och hämtade upp mig och följde med, för jag ville inte köra bil när jag var så yr.

Inne på förlossningen fick jag hjälp omgående och blodtrycket mättes, jag fick lämna urinprov igen, tog tempen och liknande, allt såg okej ut. Sedan kopplades jag upp för ett CTG och även lillebrors hjärta låg fint det också. Vi fick byta rum ett par gånger, för det var lite aktivitet inne på förlossningen igår. Men jag låg med CTG:n en lång stund och bebisens hjärta pendlade mellan 140-150 som det brukar göra, jättefint alltså. Men han var fortfarande väldigt lugn. Hade en kompis i form av spypåse med mig, men det enda som kom var kväljningar iaf. Vi fick gå ur i dagrummet en stund och invänta en läkare som dom ville skulle undersöka mig också. Läkaren kände på magen som för tillfället kändes mjuk och bra, kontrollerade livmodertappen via VUL - 4cm precis som den borde. Sedan gjorde hon även ett ultraljud och mätte fostervattensmängden, kollade bebisen och liknande. Så underbart att se honom, vuxit som bara den. Men allt så bra ut! Precis som jag trodde så låg han med rumpan upp mot vänster revben, huvudet ned och ryggen längs min vänster sida. Att han däremot inte rör sig som han brukar är såklart svårt att svara på. speciellt då han inte ligger på något sätt som gör att jag inte känner rörelserna av den anledningen. Men kommer han inte igång under dagen/morgondagen så ville läkaren att jag skulle komma in för en kontroll igen. Men summa sumarum såg allting så bra ut det kunde igår kväll, och det kändes så skönt. När jag kom hem så somnade jag tillsammans på Selma på två sekunder, helt utmattad.

Ett tillägg är att min läkare på VC ringde om mina blodvärden igår och dom har inte blivit tillräckligt bra av järntabletterna och att jag försöker öka värdet på andra vis. Så det kommer att bli järninjektioner för min del. Det känns skönt, för att jag mår som jag gör kan påverkas av blodvärdet.

När vi fick Selma så hade vi köpt ganska mycket grejer, men vissa av sakerna som vi inte införskaffade känner jag att jag både vill ha och behöver denna gång. Amningskudde bland annat. När vi beställde lillebrors säng så passade jag även på att slänga med just en sådan. Misstänker att jag kommer att börja använda den när som helst, för ju större jag blir desto skönare är det att sova med någon form av stöd mellan benen och under magen. Och amningskudden är såpass stabil och inte alls slapp och sladdrig, så jag tror den blir kanon till att både avlasta armar och nacke med en ammande bebis och till en tung mage som gravid.

Amningskudden är av märket Färg och Form och kommer från Jollyroom.

Prickig såklart.. Får man någonsin nog av det?

Förra veckan kom det ett paket till mig som passade som handen i handsken minst sagt. Inte nog med att min hy är och har varit sådär vintertorr och jäklig sedan förra året, så har den ju gått ännu mer i stöpet iom graviditeten. Jag tänkte vinna tillbaka lite gravidglow med Decubal helt enkelt. Decubal Clinic Cream är en riktig klassiker som har funnits i över 40 år. Det som är bra är att hela familjen kan använda produkterna, både små och stora, då produkterna är fria från både parfymer och parabener.

Just nu kan ni tävla om lyxiga SPA-kit om ni klickar in och svarar på frågan HÄR. Hela 11 personer kommer kamma hem priser.

I samarbete med Decubal.

Och så har boandet tagit fart.. Jag har enorm lust att börja förbereda och rensa inför lillebrors ankomst. I söndags gjorde jag en rejäl rensning och städning i badrummet och fixade iordning den lilla sköthörnan. Vi beställde en ny skötbädd för en tid sedan också, då den efter Selma blivit lite sliten. Då hade vi en cerise som gick ton i ton med de ljuvliga plåtlådorna med blöjor och annat nödvändigt i från Panduro, denna gång beställde jag en ljusblå från Petit Chérie från Jollyroom i samma ton som boxarna, prickiga båda två såklart.

Gud.. Det känns helt ofattbart att vi skall börja byta blöjor igen.. Små små miniblöjor. Och att vår för tre år sedan så pluttiga nyfödda lilla flicka nu skall hjälpa till. Och som hon ser fram emot det. Vi också <3

Välkommen vecka 32 ♥ Bilder från 31+0 (v.32)

Kroppen: Nu träffar man barnmorskan på MVC oftare än tidigare under graviditeten. Ibland görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska. Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. De som har tunga arbeten kan ansöka hos försäkringskassan om att få graviditetspenning, som kan tas ut från och med nu. Graviditetspenning är till för friska gravida kvinnor som på grund av arbetets utformning inte kan arbeta. Om man ska gå någon kurs som förbereder inför förlossningen är det dags att välja detta nu.

Bebisen: Fostret väger cirka två kilo, och är runt 44 cm långt. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt, men om det finns gott om plats kan det även fortsätta att snurra runt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Egna tankar om föregående vecka: Foglossningsmässigt tyckte jag ändå att jag fortfarande var väldigt pigg och rörlig och fick endast ont i ryggen om jag varit väldigt aktiv. Magen eller smärta hindrade mig inte från att sova heller och jag sov aningens bättre än jag gjort tidigare på det viset. Däremot en trötthet som bara blev värre och värre. Halsbrännan började tillta och det var något som väckte mig på nätterna. En natt var det så jobbigt så jag trodde att jag skulle behöva gå upp och kräkas, då hade jag ändå tagit både Omeprazol och Galieve. Jag vaknade en morgon under veckan med så ont i magen att jag knappt tog mig ur sängen, det gjorde mig lite rädd och jag tänkte att herregud, han kan väl inte komma nu? Jag var själv med Selma och skulle få henne till förskolan. Först tänkte jag att det kanske berodde på att jag var kissnödig, men när jag väl tog mig upp och gick framåtböjd in på toaletten och det inte hade gått över efter morgonkissen så ringde jag förlossningen. Där fick jag ingen större förståelse trots att jag berättade om raketförlossningen med mitt första barn och liknande. Jag fick till svar att "det är klart att kroppen tränar och det är klart att du kommer att ha ont, men du behöver inte komma in". Det gick över som tur var och jag ringde min barnmorska och berättade läget, hon tyckte det var vansinnigt att dom inte tagit in mig för en kontroll, så det ville hon göra istället. Jag fick tid klockan 15:00 samma dag, så jag och Selma fick lyssna på hjärtljud m.m. tillsammans. Så spännande tyckte lillan. Jag fick även lämna nya blodprover samt en urinodling. Helgen gick och tyvärr hade jag en del starka sammandragningar och lilleman var betydligt lugnare än han varit tidigare och borde varit, så det slutade med att jag ringde förlossningen (då hade vi dock gått in i vecka 32, så mer om det på måndag eller läs här).

Lite newbienytt..

Hej vänner!

Det börjar bli lite tråkigt hemma i sjukstugan! Idag tog vi en sväng förbi Bergvik för att göra lite nödvändigt och sedan blir det lugnt resten av dagen och kvällen. Det råder brutal torka här just nu och jag har inte så mycket roligt att bjuda på faktiskt. Det blir väl så när dagarna mest går ut på att krya på sig : )

Den här till säsongens leggings i lila och rosa kommer bli så fint.

Herregud vilken omtumlande vecka vi har haft.. Det känns som att jag inte har gjort så mycket annat än att tillbringa tiden i sjukvårdens händer samt vilat och försökt kurera mig och familjen. I måndags fick jag ge mig iväg till förlossningen p.g.a. bland annat minskade fosterrörelser, dagen därpå kom lillebror igång lite, men Selma fick krupp för första gången på tisdag kväll och vi blev rådda att ringa ambulans. Fruktansvärt otäckt var det.. Vi tog bilen in själva istället och kom inte hem förän det började bli onsdag morgon. På onsdagen åkte jag till VC för att få mina första järninjektioner, lillebror fortfarande ganska aktiv..

Men så kom lördagen och jag kände tydligt att det inte var som det brukar igen. Dagen gick, jag höll koll men han gav inte ifrån sig något. Vi var en sväng på Bergvik och jag var extremt spänd om magen hela dagen. Framåt eftermiddagen blev jag dålig och gick och lade mig. Somnade som en stock och sov i säkert 1,5-2 timmar tills Jimmy och Selma väckte mig vid 18-18:30. Då mådde jag fortfarande på samma vis, illamående, spänd, yr och dessutom har jag sedan ett par dagar tillbaka haft som stickningar i solar plexus. Det känns som när benen somnat ungefär och stundvis som att någon trycker in en kniv och det gör extra ont. När Jimmy sedan nattade Selma låg jag och försökte buffa igång lillebror som fortfarande inte rört sig, drack dricka, kallt, sprang på toaletten o.s.v. Men ingenting hjälpte. Då läkaren i måndags sade att jag genast skall höra av mig om fosterrörelserna minskade igen så var det bara för mig att ringa förlossningen igen.

Strax innan 21 befann jag mig på plats och dom tog temp, blodtryck m.m. Det låg lika fint som det brukar och när dom sedan satte CTG:n på magen så började lillebror äntligen ge ifrån sig lite rörelser. Det tillsammans med ljudet från hans hjärta ingav samma lugnande känsla som alltid. Jag låg med CTG:n närmare en timme då jag lyckats tajma in skiftbytet. Jag låg med en knapp i handen som jag skulle trycka på när jag kände bebisen och den fick sig faktiskt en hel del tryck under tiden, så skönt. Tillslut kom en barnmorska in och kände och klämde på magen på mig och av vad hon kunde känna har lillebror vänt på sig. Han verkade nu ligga med sin rygg mot min höger sida och sina mjukdelar som armar och ben mot min vänster. Hon kände även att min mage verkligen var spänd och att jag hade sammandragningar.

Hur som helst. Hon gav mig order om att ringa till ultraljudsmottagningen direkt på måndag. Troligtvis kommer jag få en tid inom de närmsta dagarna för att göra en grundligare koll på bebisen, flödet i navelsträngen, kolla så han växer ordentligt och liknande. Så.. To be continued kan man väl säga? Jag hoppas allt ser bra ut med vår lilla prins och jag hoppas att en ny vecka kommer innebära lite mindre oro för båda våra barn.

I samarbete med blogg.se och Decubal fick jag följande produkter hemskickat. Perfekt tajming också, med tanke på årstiden och att jag klagat på att jag känt mig så blek, trött och torr. Det som är bra med den här serien (läs om alla produkter här) är att den inte innehåller någon parfym, inga färgämnen samt är helt fri från parabener. Den är därmed såpass snäll att den även kan användas på mindre barn. Nu har vi en dotter som hittills haft en väldigt problemfri hy, men vi tänker oss noga för ändå.

Decubal shower & bath oil

En dusch och badolja som är otroligt mjukgörande och därmed passar perfekt om man är torr i huden (som mina ben exempelvis!!) eller duschar ofta (exempelvis tränar mycket). När man duschar torkar ju huden ut överlag. I och med att det är en olja så är den väldigt dryg också. Den här är verkligen toppen på både oss och Selma. Om man vill kan man droppa i lite i badet också.

Decubal clinic cream
Det här är Decubals allra första produkt och har funnits i över 40 år. Krämen innehåller dimetikon som verkar fuktbindande, det blir som en skyddande hinna på huden och högrenat lanolin som snabbt tränger in i huden och mjukgör. Den här är ljuvlig! Speciellt på en växande mage när det liksom stramar och kliar vissa stunder på dygnet. Då är det skönt att smörja in magen med något riktigt fuktgivande, men man kan även använda den i ansiktet om man vill. Det gör jag gärna efter dusch, för då är jag ofta ganska torr och det stramar lite i pannan.

Decubal lips & dry spots balm
Mina nagelband har varit helt förskräckliga denna vinter. Jag tror att det är en kombination av årstid, väder men också graviditeten. Men vet ni? Redan efter några få dagar med denna så ser dom helt annorlunda ut! Dessutom är den bra att ha på läppar, torra armbågar, knogar eller liknande. Måste säga att även mina naglar har fått lite extra glans när jag smörjer in nagelbanden med denna. Super!

Vill passa på att påminna er om att ni kan vinna ett lyxigt SPA-kit från Decubal innehållande bland annat produkterna ovan om ni klickar er in HÄR. Lycka till : )

Välkommen vecka 33 ♥ Bilder från 32+0 (v.33)

Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Bebisen: Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra. Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.

Egna tankar om föregående vecka: Vecka 32 blev en av graviditetens mest omtumlande veckor med förlossningsbesök x2, vårdcentral och akuten med Selma. Så mycket oro. Kände jag mig trött och sliten innan, så tilltog det under veckan och jag fick som stickande känningar i solar plexus och vet inte om det kanske kan bero på just oron och den inre stressen som blir när det händer saker som man inte riktigt kan styra och kontrollera. Barnen är det viktigaste som finns för oss och att något skulle vara, eller är fel på dom gör fruktansvärt ont. Det spelar liksom ingen roll om det är vår förstfödda och så högt älskade dotter eller om det är den lilla ofödda prinsen i magen. Man vill kunna skydda dom mot allt..

Halsbrännan tilltog och jag vet inte hur många Galieve jag tog både dag och nattetid under veckan, främst kvällar och nätter dock. Det blev som värst när jag låg ned, även om jag var väldigt upphöjd med överkroppen och försökte tänka mig för hela tiden. Foglossningen tilltog lite och jag började känna ömhet framtill och i ljumskarna, men det var ingenting jag tyckte var speciellt besvärligt ännu. Bara lite irriterande. Vaknade på nätterna av hälsbrännan, somnade om lätt ibland och låg vaken i timmar ibland. Blippade med telefonen, lyssnade på poddar, satte på TV:n, sprang på toaletten eller bara låg och tittade på min fantastiska familj, snosade på Selma som ju luktar så ljuvligt. Vi samsov nästan hela veckan och de kvällar hon somnade i sin säng kom hon ändå in till oss. Det kändes extra betydelsefullt och tryggt denna veckan och ärligt talat var känslan över att hon legat i rummet intill lite jobbig. Jag ville ha henne extra nära helt enkelt. Och hon tycktes ha behovet av att vara nära oss också. Jag fick mina första järninjektioner på onsdagen och det kunde ta någon vecka innan man känner något av dom, men det var väldigt smidigt att få dom. Jag fick ligga på en säng på vårdcentralen i 45 minuter ungefär medans det droppade in vätska som liknande kolasås i min arm. Men det gjorde inte ont, aningens stickande känsla i armvecket första minuten, men i övrigt inga bieffekter alls. Och det var så skönt att inte behöva tänka på det där med att få i sig järn på samma vis, för nu vet jag att kroppen borde ta upp det bättre. Även om jag givetvis fortfarande skall tänka på att få i mig annat järnrikt också! Jag blev en del andfådd och stånkade och stönade när jag satt, böjde mig eller liknande. Det kändes verkligen att livmodern började stå ordentligt högt och jag blev lite öm när jag kände en liten rumpa trycka upp mot revbenen. Trots detta kände jag mig väldigt smidig också, så himla knasigt, men ack så fantastiskt. Bebisen hade hicka flera gånger om dagen, precis som sin storasyster hade och det var en väldigt mysig känsla.

Nu är jag laddad för att kliva in i en ny graviditetsvecka och hoppas att det blir en lugnare sådan, vi började med ett besök hos barnmorskan.

Belleswan

O n s d a g

Efter förlossning..

F r e d a g

Välkommen vecka 31

T i s d a g

Järinjektioner?

Kraftiga förvärkar och barnmorskebesök V30+2

Vi har provat Linas Matkasse

S ö n d a g

Flick vs. pojkmage?

En eftermiddag/kväll på förlossningen V31+0

Amningskudde

Tävling i samarbete med Decubal

Skötbordet

Välkommen vecka 32

L ö r d a g

Förlossningen i vecka 31+5

Recension: Decubal

Välkommen vecka 33