Jag vill börja med att skriva att om ni missat Dokument inifrån: Fallet Kevin på SVT - se alla tre delarna här. Det var länge sedan jag blev så påverkad, arg, upprörd, ledsen och frustrerad som jag blev och fortfarande känner mig efter att ha sett den.
Den 16 augusti 1998 hittas Kevin, 4 år gammal, död på en lastpall intill vattnet här i Värmland. Två pojkar 5 och 7 år gamla anklagades för mordet, men i och med deras låga ålder dömdes dom aldrig. Detta gjorde att förundersökningen förblev sekretessbelagd och inte förän nu, snart 19 år senare, har fallet granskats. För första gången kan pojkarna, deras familj och resten av hela Sverige ta del av utredningen, videoförhör och liknande och de anklagade pojkarna träder alltså fram.
Foto: Privat
Det är svårt att beskriva hur jag känner när jag tittar.. Jag har gapat, gråtit, svurit och börjat darra i kroppen av alla känslor. Hur dessa förhör och hela utredningen skötts är avskyvärt! Först och främst visar det sig att de två pojkarna inom loppet av bara några få månader har förhörts 31(!!!) gånger, men inte nog med det så är förhören långa och fullkomligt opedagogiska för ett barn. Och vet ni vad det allra värsta är? Pojkarna har ett starkt alibi! Om jag inte minns fel så har en 10-åring som är kompis till pojkarna blivit förhörd 13 gånger där han vidhållit att han och bröderna varit med varandra på gården hela tiden, utan avbrott!
Polis och övriga lägger alltså ord och spekulationer i munnen på en fem och sjuåring, pressar dom till ett erkännande. Vid det allra sista förhöret med sjuåringen där dom näst intill bestämt sig för att barnen är skyldiga, "köper" dom ett erkännande genom att i över fyra timmar förhöra sjuårigen, hindra honom från att träffa sin mamma och där, när pojken bryter ihop och ber om att få träffa henne, i princip säga att "om du berättar DÅ får du träffa mamma". Alltså jag mår illa!! Blir rasande!
Det här är skandal och det får inte gå till såhär, varken lagligt eller när man ser till medmänsklighet. Vuxna mot ett ensamt barn liksom.. Och när pojken sedan (märk väl, ingen av dom har någonsin erkänt att dom mördat Kevin) uttrycker något som dom skulle kunna hävda har med mordet att göra, så berömmer dom honom, klappar honom på huvudet och uppmuntrar till mer. Han fortsätter såklart, men återigen säger eller erkänner han aldrig att han på något vis skulle ha dödat Kevin. Men han vill ju bara träffa sin mamma.. Fruktansvärt är vad det är. VIDRIGT!!!
![]()
Jag kan knappt sammanställa detta eller uttrycka mig i text, för jag blir så arg att det kokar i mig. Även om jag är väl medveten om att dokumentärer som dessa kan vinklas lite som man vill och liknande. Så är ändå de största bevisen dessa förhör. Jag bara känner att dom här bröderna är oskyldiga! Det finns inte heller några tekniska bevis som binder pojkarna till mördet. Pinnen som sägs ha använts för att kväva Kevin saknar spår av både honom och bröderna. Pinnen kanske inte ens ÄR mordvapnet?
Tack och lov att detta kommit upp igen och granskas. Jag hoppas verkligen att bröderna, som fått leva med det här hela sitt liv. En känsla av att något är fel, men ändå aldrig någonsin utåt säga sig vara oskyldiga, får upprättelse. Fy för vad dom har gått igenom.. Jag som själv är mamma till en fyraåring förstår ju att den typen av samtal dom för med dessa barn inte är vettiga. Jag vet själv hur enkelt det kan vara att lägga ord i munnen på små barn.. Förutom att jag hoppas att bröderna får upprättelse, så hoppas jag också att det kan framkomma mer sanningar och saker - även för Kevin och hans nära och käras skull.
