Kvällsmys i soffan igår kväll
Hur fortsätter man blogga efter inlägget igår? Hur jag än klurar på att lägga upp det, så känns det så konstigt och obrytt. Som att det hamnar bland en mängd ytligheter och därmed inte betyder något speciellt eller att känslorna är just ytliga. Så är givetvis inte fallet och jag inser att det viktiga är att jag vet det och min vän likaså. Den här bloggen fungerar så många gånger som min tillflyktsort där jag, när saker blir jobbiga, kan fokusera på lättsammare saker. Men även ett ställe där jag kan ventilera tankarna. Det kommer kännas olustigt att publicera det där inlägget om barnkläder som jag har sparat i utkast, rabattkoden till er. Den där förlossningsberättelsen som legat där i veckor känns liksom.. Helt sjuk att publicera nu.. Men jag antar att det bara är att göra?
En stor kram till er som skickade era värmande ord igår, ni som berättade era egna tragiska och hemska historier. Världen kan verkligen vara orättvis ibland och samtidigt som jag lider och hela hjärtat värker för er och min vän, så är jag så tacksam för varje minut jag har tillsammans med min dotter. Det är en otroligt känslosam kombination, man slits mellan glädje och förtvivlan på två sekunder. Tacksamhet och dåligt samvete.