Det blev en kväll på akuten för vår lilla familj, för andra helgen i rad. Den här gången var det min tur..
Som ni vet har jag legat sjuk senaste veckan. När jag inte blir bättre trots pencillin, utan symptomen snarare bli fler och jag blir sämre, väljer vi att ringa sjukvårdsupplysningen för lite råd. När dom får höra om mina kraftiga bröstsmärtor och det efterföljande illamåendet som kommer som i attacker, vill hon skicka en bil. "Nej, men vi kan ta oss in själva" försökte jag svara med min näst intill obefintliga röst (J ringde först, men dom ville prata med mig också på 1177). "Men jag vill att någon undersöker dig snarast" svarade hon och 10 minuter senare hade ambulansen kommit hit. Dom undersökte mig på plats, men tyckte att jag skulle följa med in till akuten.
Sagt och gjort.. Det blev ambulansfärd in och det togs en hel del prover, EKG m.m. Lite högre puls och lite mer tungandad är jag, men viruset har inte satt sig på lungorna och hjärtat mår bra. Hjärtat var det första dom ville kolla med tanke på smärtorna. Likaså mitt andra hjärta i kroppen mår så bra så bra, älskade lilla bebisen. Jag är fortfarande svullen i halsen med streptokockerna, viruset jag åkt på är rejält och hostan är enormt jobbig. Jag fick svar på vad smärtan i bröstet kan vara och fick medicin på plats. Dessutom har jag problem med magen sedan snart 2 veckor tillbaka och även detta fick jag något för. Bröstsmärtorna var tyvärr tillbaka så snart vi var hemma igen ett gäng timmar senare, och natten var lika jobbig som de tidigare, men jag fick även två receptbelagda mediciner till utskrivet, som vi hämtat ut idag och jag hoppas att ett par dagar med dom skall få bukt med bröstsmärtorna också.
Jag får fortsätta äta kåvepening och de övriga 3 medicinerna och helt enkelt hoppas på att det vänder snart. Det var skönt att veta att ingenting var någon fara ialla fall. När jag blev smittad av streptokockerna bröt det nog lös en hel del saker i min tidigare ganska trötta och slitna kropp. Det tar väldigt mycket hårdare nu som gravid och även om jag fortfarande är väldigt hängig och dålig, så är den där bekräftelsen på att det inte är något farligt skön att ha i ryggen. Jag kan stå ut med att vara sjuk, bara jag vet att allting är bra med vår lilla skatt. Sedan är det ju inte speciellt roligt eller enkelt att vara sängliggande såhär, men det är ju en annan historia.