I samarbete med BeSafe
.. Det handlar om att ta sitt ansvar som vuxen.
Det är många gånger jag lyft vikten av bakåtvänt åkande här i bloggen. Det är också många gånger människor har känt sig trampade på tårna av det jag skrivit, trots att det för mig är av ren välvilja. I Sverige har vi tveklöst bäst kunskap gällande barnens säkerhet i bilen, men trots detta råder det stor okunskap hos både yngre och äldre generationer även här. Det händer titt som tätt att jag ser små barn långt under 4-5 års ålder som sitter framåtvända både i baksäte och framsäte, många gånger utan stol alls.. Men det är också flertalet gånger jag sett barn sitta i bakåtvända stolar - obältade!
Även om jag kan tycka att det är obegripligt att man som förare och därmed ansvarig för barnet kan agera så ignorant på en sådan självklar grej som ett bilbälte, så ligger inte min fokus i att på något vis se ned på de vuxna. Det som händer inom mig är att jag får ont i magen för att barnet utsätts för en sådan fara, utan att vara medveten om det eller på något vis ha en tagit det beslutet själv. Det är en sak om vi vuxna är så dumma att vi struntar i att ta på oss bältet, det drabbar då oss själva. Men barnen..
Under mina närmare två år som ambassadör för BeSafe har jag blivit kontaktad av så många människor privat. Det har varit allt från vänner, till vänners vänner eller följare som bett mig om råd. Vissa gånger har det varit nära anhöriga som försökt prata omkull föräldrar som gör sitt bästa för att barnen skall åka så säkert som möjligt. Det kan vara en far eller mor-förälder som hävdar att "på min tid..". Andra gånger kan det ha varit den där okunskapen som talat och efter att ha läst mina inlägg har personerna både lärt sig och tagit till sig av informationen och därefter skickat ett varmt tack. Det glädjer mig så ofantligt!
Det finns fortfarande en del som tycker att det jag publicerar här är ren goja. Struntprat och tjaffs liksom. Alla barn är olika o.s.v. Och givetvis är det så! Vissa barn är faktiskt för stora för att få plats i en bakåtvänd stol, även om det är väldigt väldigt få, och man skall inte gå runt med dåligt samvete som förälder om man varit tvungen att vända. Väljer man ändå, trots att barnen faktiskt får plats i en bakåtvänd stol - då har man tagit det beslutet! Jag skulle inte göra desamma med mina barn, men jag skulle jag aldrig påstå att du, du eller du som vänt ditt/dina barn framåt skulle vara en sämre förälder eller älska dina barn mindre än vad jag älskar mina. Det är inte det det handlar om! Jag förutsätter att ni älskar era barn lika gränslöst som jag älskar mina. Det behöver givetvis inte vara era egna barn, utan jag menar barn i er närhet överlag. Men jag skulle absolut råda er att tänka en extra gång på om det kanske inte är värt att välja alternativet som är fem gånger säkrare vid en frontalkrock, än att riskera ett litet barns liv.
Mycket har jag hört, bortförklaringar och argument till att man väljer på ett visst sätt. Men det finns en kommentar som etsat sig fast lite extra. Denna mottog jag på instagram.. Jag minns inte när, men det är ganska länge sedan nu.
Jag blev alldeles kall i kroppen när jag läste den, visste inte alls hur jag skulle bemöta det.. Men jag kände tvärtom.. Tänk om barnet skulle bli den enda som inte överlever olyckan på grund av att man tummat på säkerheten. Eller tänk vad fantastiskt om barnet faktiskt får en chans till ett fortsatt liv.
På våra utbildningar har vi fått ta del av både värdefull information, fakta men också historier från verkliga livet. BeSafe har fått in så många mail där familjer varit med om olyckor. Där drabbade blivit allvarligt skadade, avlidit eller också klarat sig relativt bra - där barnen suttit så skyddade i sina bakåtvända stolar att dom inte fått en skråma. Det är helt fantastiskt tycker jag.. Trots att det här med trafikolyckor och liknande är så fruktansvärt obehagligt, tragiskt och skrämmande.
Det är enkelt att vara dömande och hävda att mina inlägg är köpta och sponsrade. Men ni skall veta att det jag skriver (utöver den tillförlitliga fakta som jag skrivit om i denna kategori) är mina ord, mina tankar och mina känslor - helt på eget initiativ. Att jag märker dom med "i samarbete med" är för att tydliggöra att jag är ambassadör, inget annat. Det här är något jag brinner för, känner starkt och mycket för. Och något som jag, med min kunskap och min möjlighet att nå ut till många människor vill fortsätta sprida.
Var rädd om det dyrbaraste vi har!
