Som ni vet så var ju J till veterinären med vår ena guldklimp förra veckan. Det vissade sig vara oro i mage och tarmar och hon var kraftigt uttorkad (trots mitt slit med att få i henne vätska). Hon fick dropp, det gjordes tester i mängder, blodprov o.s.v. Vi fick även med oss två olika mediciner hem och hon skulle äta varannan timme, i väldigt små mängder.
Herregud, hur skall detta gå? var min första tanke. Men nu fem dagar senare kan jag bara säga att den lilla tjejen imponerat på mig. Först och främst var hon ju en liten ängel hos veterinären och var så medgörlig att hon fick ofantligt mycket beröm. Hon låg bara och väntade och lät veterinären göra sitt, likaså medan hon fick dropp. Nåväl, hon har även imponerat här hemma. Hon äter bra och medicinen hon får slickar hon i sig i ett naffs - inga problem alls! Det tar 10 sekunder att få i henne två sprutor och inte behöver man tvinga henne heller. Den ena häller man i en skål och hon äter upp den direkt och den andra ges i doseringsspruta, vilket hon lugnt och stilla tar emot.
Hon är så mycket piggare! Som en helt annan hund. Springer runt, leker, busar, äter bra o.s.v. Det värmer ofantligt i matte (eller som jag säger: mamma)-hjärtat att se att det är bättre med henne. Fy fasiken vad jag har varit orolig...