Som jag skrev tidigare idag så fyller jag alltså 30 år. Det känns helt galet.. Jag känner mig så himla konstig i kroppen på något vis. Jag har aldrig någonsin brytt mig om att jag blir äldre, men att ta just klivet från 29-30 år har varit annorlunda. Jag går och funderar på vad sjutton jag har gjort under dom här åren på jorden.. Stundvis har jag känt "inte tillräckligt" men ikväll har försökt tänka om.
Nog sjutton har jag hunnit med en hel del ändå.. 2006 blev jag och Jimmy ett par, 2007 skaffade jag två små voffisar, 2010 förlovade vi oss. Och även om vi inte gift oss ännu, vilket vi faktiskt alltid sagt att vi skall göra innan 30, så har vi gått igenom en jäkla massa ändå. Det största för oss är såklart våra fantastiska barn som kom när jag var 25 respektive 28 år. En resa som till en början var enormt tung. Hade jag fått bestämma hade jag blivit mamma flera år tidigare, men det vet ni ju redan väldigt mycket om. Barnlöshet och liknande.. Vi har flyttat flera gånger och lagom till min trettioårsdag så bor vi nu i vårt nybyggda radhus och som pricken över i:et har jag ett nytt jobb som jag trivs löjligt bra på.
Det är fortfarande mycket jag har kvar och vill göra i livet, men när allt kommer omkring så är jag väldigt tillfreds med tillvaron överlag. Året har bara börjat och hur nojig jag än varit för att bli 30, så ser jag fram emot vad framtiden bringar. Imorgon fyller Tyra (och Polly) 11 år, som jag önskar att även Polly fick fira den dagen med oss.. Men vi tänder ett ljus för henne. 3 april blir Selma 5år och Colin 2år. Det känns faktiskt också helt galet..
30 år.. Herregud...