Hej på er!
Det var ett tag sedan sist.. Och det finns anledningar till min frånvaro. Ni som följer mig på instagram vet säkert redan. Förra veckan ballade min kropp ur totalt. Jag har egentligen känt att det varit på gång en längre tid, men tillslut sade det stopp helt enkelt.
När Polly gick bort i november var det mycket för mig som rasade. Jag hade varit trött och mentalt slut ett bra tag. Så hände det där och det gjorde att jag knappt orkade upp på morgonen. Det har egentligen fortsatt finnas en bedövande trötthet inom mig, tillsammans med en hel del andra symptom som synbortfall, yrsel och enorm glömska. Vardagen fortsatte och barnen har haft det kämpigt med sig själva och kanske känt av att jag inte haft samma energi som tidigare. I december började kaoset med deras sömn.. Jag vet inte hur många nätter vi inte har sovit en blund eller fått max 1h utspritt under natten. Hopplösheten man känner då är inte nådig.. Det har fortsatt.. Och fortsatt.. Och fortsatt! Vi har haft några nätter då och då som varit bra och sedan har det varit kaos igen.
Januari skulle innebära en stor förändring för oss i form av att vi äntligen skulle få tillträde till vårt hus. Detta innebar såklart en hel del pyssel i lägenheten, så som att rensa, packa, greja. Det med två barn som sover varken nätter eller dagar, heltid hemma varav den ena slänger ned saker i lådorna och den andra packar upp för att däremellan hamna i konflikter med varandra innebar en stor stress på mig som redan innan var helt slut. Då började mitt hjärta krångla. Som pricken över i:et lekte Selma med två kompisar 2 dagar innen flytt där den ena kräkts rakt ut över alla leksaker, möbler m.m. Paniken att veta att japp, nu kommer vi bli magsjuka mitt i allt också. Men det verkar som vi klarade oss tack och lov.
Det var ett tag sedan sist.. Och det finns anledningar till min frånvaro. Ni som följer mig på instagram vet säkert redan. Förra veckan ballade min kropp ur totalt. Jag har egentligen känt att det varit på gång en längre tid, men tillslut sade det stopp helt enkelt.
När Polly gick bort i november var det mycket för mig som rasade. Jag hade varit trött och mentalt slut ett bra tag. Så hände det där och det gjorde att jag knappt orkade upp på morgonen. Det har egentligen fortsatt finnas en bedövande trötthet inom mig, tillsammans med en hel del andra symptom som synbortfall, yrsel och enorm glömska. Vardagen fortsatte och barnen har haft det kämpigt med sig själva och kanske känt av att jag inte haft samma energi som tidigare. I december började kaoset med deras sömn.. Jag vet inte hur många nätter vi inte har sovit en blund eller fått max 1h utspritt under natten. Hopplösheten man känner då är inte nådig.. Det har fortsatt.. Och fortsatt.. Och fortsatt! Vi har haft några nätter då och då som varit bra och sedan har det varit kaos igen.
Januari skulle innebära en stor förändring för oss i form av att vi äntligen skulle få tillträde till vårt hus. Detta innebar såklart en hel del pyssel i lägenheten, så som att rensa, packa, greja. Det med två barn som sover varken nätter eller dagar, heltid hemma varav den ena slänger ned saker i lådorna och den andra packar upp för att däremellan hamna i konflikter med varandra innebar en stor stress på mig som redan innan var helt slut. Då började mitt hjärta krångla. Som pricken över i:et lekte Selma med två kompisar 2 dagar innen flytt där den ena kräkts rakt ut över alla leksaker, möbler m.m. Paniken att veta att japp, nu kommer vi bli magsjuka mitt i allt också. Men det verkar som vi klarade oss tack och lov.
Men! I snart 3 veckor nu har jag haft ett konstant tryck och smärta som gör att jag stundvis knappt får någon luft. Jag är väl bekant med ångest och hade mycket attacker som yngre. Det är troligtvis precis det som kommer när smärtan tilltar. Men det där med att jag har ont och tungt att andas precis hela tiden, att vänterarmen är så tung att jag knappt kan använda den ibland och att det aldrig gav med sig gjorde att jag ringde 1177. Dom bad mig boka en tid på VC omgående där dom tog EKG och blodprover (skulle ta flera dagar att få svar). Den natten tilltog det ännu mer och jag kunde inte sitta, ligga eller liknande och vid halv 1 ringde jag 1177 igen som bad mig åka till akuten omgående.
Där dom dom fler prover på mig, EKG igen och allting ser bra ut, med undantag för att hjärtat slår lite snabbt. Detta innebär ju att det inte är någon fara med mig, men nog så jobbigt att hantera oavsett. Nu är det natt till tisdag och i fredags fick vi nycklarna till nya huset och sov första natten. Vi har fått fantastisk hjälp av våra familjer nu i helgen med allt från barnvakt till hjälp med flytt och städ. Det hade aldrig gått utan dom! Nu hoppas jag bara att jag kommer må bättre i takt med att vi landar här.. För på torsdag gör jag första dagen på mitt nya jobb!
I eftermiddags blev jag tyvärr ganska dålig igen och fick gå och lägga mig. Jag somnade som en stock och vaknade efter 20:00 och då hade Jimmy nattat båda barnen, ploackat undan i hallen samt hängt maskinen tvätt jag slängt in - jag har inte märkt någonting! Jag som annars vaknar för minsta lilla.. Jag vaknade upp till ett helt tyst hus. Det var ett halelujahmoment det! :)
Kram på er!
Kram på er!