Ibland blir jag så blödig om kvällarna.. Tänker på hur lyckligt lottad jag är över att ha blivit mamma till dessa två. När dom ligger där i sina rum och sover, allt är tyst och jag har all tid i världen för att göra det jag vill. Då saknar jag dom.. Enormt mycket! Samtidigt så vet jag att det kan vankas nattvak och kan njuta av den här tiden också. Min tid.
Jag ogillar att kalla det "egentid" egentligen. Att jag behöver "egentid".. För det låter som att jag tycker mer om och värdesätter den tiden mer än vad jag gör med tiden vi har tillsammans. Det känns som att det är så väldans mycket snack om "egentid" överallt och att det är så viktigt att si eller så. Och ja! Det är såklart väldigt skönt att få vila öronen ibland. Ljudvolymen med två barn hemma är rejält hög stundvis och jag hör mig själv utifrån nästan - min röst går upp i falsett ibland. Men för mig är inte det viktiga att komma iväg i tid och otid. För mig är det just den här tiden om kvällen som räcker långt. Kanske för att jag vet att dom finns så nära intill också.
Jag skulle ljuga om jag sade att det inte är roligt att komma iväg ibland. Det är klart det är det! På fredag skall jag exempelvis iväg med några vänner för en kväll tillsammans och igår var Jimmy och barnen iväg på sitt håll och jag och hundarna var själva hemma. Men jag tror ni förstår vad jag menar med det är eviga pratet om "egentid" överallt. Att det ibland kan framstå som så mycket viktigare än tiden man har som familj. Det är då jag kan få en klump i magen och har helt enkelt valt bort ordet.
Hoppas ni haft en fin helg allihopa! Själv tog jag några snabba bilder på barnen igår <3
