För lite mer än två år sedan var jag, Jimmy och Selma iväg på en visning på huset ovan. Ett stort, vackert hus med många rum och skrymslen och vrår för förvaring i mängder. Ute på landet.. Med ett stort öppet fält som utsikt. Jag föll pladask! Och hade valet bara varit mitt så hade vi bott där nu. Jag var beredd att köpa det. Men Jimmy kände inte alls desamma, även om han precis som jag älskade själva huset.. För honom låg det alldeles för off och jag fick därmed inse att det där stället inte skulle bli vårt.
Jag tänker fortfarande på det där huset ibland och idag när jag trillade över bilderna i Selmas iPad så knöt det sig lite i magen igen. Men det känns mycket lättare nu, när vi inte längre bor på 58kvm och faktiskt har ett ställe som står färdigt om ett år. Det är ingen stor, grå villa med vita knutar, en enorm trädgård och ett lugn omkring som är svår att beskriva. Men det är ett vitt radhus, med en liten altan och tomt i ett alldeles nytt område fullt av barnfamiljer och framförallt! Det är en plats där både jag och Jimmy vill bo : )
