Trollungen <3
Hej på er!
Puuust.. Den här tiden på kvällarna är jag verkligen helt slut. Igår slog vi på webb-TV'n i sovrummet efter att J nattat Selma och jag låg och ammade Colin samtidigt som vi tittade på TV. Jimmy frågade mig efter en stund om jag höll på att somna och jag svarade nej, då kan kände mig ganska pigg. Men jag tror det tog högst 10 minuter så sov jag för natten.. Helt otroligt! Men så snuttar sig C igenom nätterna och därmed vaknar jag några gånger varje natt samt att Selma är en minst sagt morgonpigg fröken och sover vi längre än till 6:30 är det sovmorgon.
Det är väldigt mycket om oss och kring oss just nu.. Ganska stora saker som påverkar oss och vardagen en del.. Det i kombination med att Selma befinner sig i en väldigt långdragen och ack så tuff fas gör såklart att jag även är ganska trött på dagarna. 3,5 år.. Herregud vilken prövning det är alltså.. Ibland känns det som att det kvittar hur pedagogisk och tillmötesgående jag är mot henne, det spårar ur ändå. Det kvittar om det är det där med påklädning (strumpor, trosor, eller vad-det-nu-må-vara sitter fel och världen rasar) eller hämtningen på förskolan. Det är en kamp.. Och stundvis vill jag bara dunka huvudet i väggen. Jag säger inte vems huvud jag syftar på dock.. Haha, skämt åsido. Det är tufft som förälder just nu, men allra tuffast tror jag att det är för Selma. Så jag har pratat lite med BVC för tips och vägledning när det känns som att man fastnat. Förra veckan fick jag bära henne skrikandes från förskolans gård då jag efter 35 minuter gick in och bröt leken med hennes bästa kompis där. Man kan ju inte riktigt stanna hela eftermiddagarna på förskolans område. Och just de tillfällena där hon blir så förtvivlad.. Dom är vi inte vana vid.. Det gäller väl bara att försöka hjälpa henne sätta ord på känslorna, att jag förstår att hon är ledsen o.s.v. Berätta varför mamma gjorde som hon gjorde. Men ibland vill man faktiskt bara skrika rätt ut själv också.
Nu är hon ute i lekparken med sin pappa, Colin har fått feber och sover en stund, så jag passade på att andas en liten stund framför dumburken. Hösten är här och med den och mörkret kommer bloggsuget. Spännande det där :)