I veckan var vår familj iväg på en liten minisemester tillsammans med nära vänner. Vi bodde centralt i Nörrköping i två nätter och var bland annat iväg på ett besök till Kolmården. Vi hade otroligt mysigt tillsammans och att få komma iväg till en annan stad och slippa allt vad städning, tvätt och allmänna hemmabestyr innebär var minst sagt skönt. Att bara umgås och omge sig av energigivande vänner, där det inte är något knussel och man hjälps åt när det kommer till busiga barn och annat.
Till saken hör dock att just Kolmården har varit en sak som varit lite av en disskusion hemma. Jag har tvekat otroligt mycket på att åka dit och propsat för Astrid Lindgrens värld, medan Jimmy absolut velat till Kolmården. Det som däremot har känts lockande har varit Bamses värld. Så fick vi frågan av våra vänner och vi bokade resan ändå, trots allt. Anledningen till att jag tvekat har givetvis med alla djur att göra.. Att dom sitter instängda i ett klimat, miljö eller begränsade på ett sätt som inte är till deras bästa. Jimmy har ett enormt intresse för vilda djur Selma delar det. Jag vet inte hur mycket dom tittat på TV, läst och pratat om tigrar, giraffer, elefanter och fler därtill. Han förstår mitt resonemang, men uppfattar det där med djurparker som en bra sak när det kommer till att bevara utrotningshotade arter m.m. Vi delar helt enkelt inte riktigt samma känslor för Kolmården och andra djurparker.
När vi gick runt i parken så snurrade min hjärna på högvarv, jag fascinerades av att se alla dessa vackra djur på riktigt, men hade samtidigt en stor klump i magen när jag tänkte på att dom ju inte borde vara där egentligen. När vi sedan satt inne på delfinshowen så började jag gråta. Mestadels av att se videofilmen på deras naturliga miljöer i bakgrunden av en alldeles för liten pool, där delfinerna gjorde precis vad dom blivit tränade till. Vilka fantastiska djur ändå, och så smarta. Fan till att begränsas så av oss människor.
Jag tänker inte bara på att vi håller djuren instängda på djurparker, utan även hur mycket gifter vi släpper ut, all tjuvjakt och detta fruktansvärda och illvilliga djurplågeri överlag.. Så mycket utrotningshotade arter det finns i vår värld 2016, mycket p.g.a. oss människor. Mitt hjärta mådde helt enkelt inte bra av att gå runt bland alla djur.. När vi sedan satt i bilen hem så kunde jag inte hålla tillbaka för Jimmy längre utan babblade på om att jag inte tyckte om det där med syftet djurpark. Jag har pratat mycket med Selma om att djuren inte befann sig i sin naturliga miljö, men på ett betydligt mer barnanpassat sätt. Pratat om vart djuren egentligen skall bo, tittat på klipp på youtube med fria delfiner m.m.
Men! Jag hann knappt lägga ut att vi varit där innan jag började smutskastas, men framförallt när jag sedan nämnde att jag inte kände det hundra inombords, så blev människor arga. Framförallt har jag raderat mycket anonyma kommentarer här i bloggen, då människor inte vågar stå för sina ord och skriva dom på instagram. Enligt ett flertal (för mig) IP-adresser så slätar jag över, kan inte stå för att jag stöttat en park som Kolmården, skyller ifrån mig på Jimmy och är framförallt en otroligt dålig förebild för mina barn. Jag spelar på att känna något för djuren, när jag i själva verket inte gör det och allt vad det nu må vara.
Det är så himla tråkigt.. För i själva verket så är det ju ganska tydligt att jag står för att jag besökt parken, stöttat dom genom att betala inträde. Att jag skulle skylla på Jimmy är löjligt, för jag är vuxen och ansvarar för mina handlingar. Vi kompromissade helt enkelt och jag må ha gått emot mina egna tankar, men med det sagt så betyder det inte att jag är hjärtlös och iskall. Det må vara en gnutta dubbelmoral från min sida, men att kalla mig falsk, bli arg för att jag skriver att jag haft en klump i magen när jag själv valt att åka dit och liknande känns så onödigt på något vis.. Är det verkligen så att nu när vi bidragit med 1000kr till deras park, så är jag för evigt utdömd att vara en person som inte känner för djuren "på riktigt".
Och nog är det konstigt att människor har så stort behov av att uttrycka sina meningslösa negativa åsikter och påhopp, istället för att ta chansen att dela något konstruktivt och kanske lärorikt när det kommer till dessa parker. Jag är öppen för att lära mig mer!