Välkommen vecka 39 ♥ Bilder från 38+0 (v.39)
Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Bebisen: Barnet väger omkring 3400 gram, och är ungefär 50 cm långt. Det fyller ut hela magen och är ganska tungt. Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över. Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet är nu förberett för sin födelse. Det har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom att det har fått moderns antikroppar. De kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.
Det kändes att lillebror sjunkit ned nu då magen inte var riktigt lika hög samt att det stundvis kändes som att han var påväg ut. Enormt tryck ned. Jag borde ha köpt nya stödstrumpor för benen fick som kramper och mjölksyra när jag gick och jag började samla mycket vätska i dom. Sömnen var rent ut sagt kass och vissa nätter var jag uppe 4-5 gånger för att kissa.
I början av veckan hade jag väldigt mycket skuldkänslor över att inte kunna njuta sista tiden av både graviditet och sista tid med bara Selma. Inte kunna finnas där för henne som jag skulle vilja. Men ju mer veckan gick desto piggare blev jag och kunde börja njuta av att vara gravid igen. Magen var hård så det räckte och blev över och helt klart i vägen många gånger, ofta skrapade den i möbler m.m. då jag missbedömde min egen storlek. Rörelserna var också väldigt annorlunda, då jag verkligen kunde känna att det var trångt åt honom. Han tryckte ut kroppsdelar på så gott som samma ställen hela tiden, dom var långsamma och liksom drogs på insidan av magen. Ibland kändes det nästan som små blåmärken på insidan då han var så stark.
Nu är det kort tid kvar, snart får vi träffa vår lilla prins och jag tror hela familjen har svårt att greppa det. Vi längtar, är nyfikna och förväntansfulla. Men.. Det går inte att förstå att vi skall bli fyra tvåbenta i vår familj och att vi snart har en bebis. Vår älskade lilla lillebror och son.. Magiskt!!!
