Image may be NSFW.
Clik here to view.
Clik here to view.
Magen i vecka 25 (24+0).
Imorse var jag iväg på det allra första barnmorskebesöket som man går iväg på genom senare delen av graviditeten. Jag har verkligen längtat efter att få mäta magen, lyssna på hjärtljuden m.m. och igenom att känna kanten på min livmoders topp har jag fått en känsla av att den är lite större nu med lillebror än vad den var med Selma. Och det stämde faktiskt. 1 cm skiljde det, troligtvis för att jg är omfödelska, men sedan kan det ju såklart även bero på att jag har en annan barnmorska och liknande också.
SF-mått: 25
Blodtryck: 105/80
Hjärtslag: 144 slag / minut
Allting verkade bra med mig och lillebror och han var minst sagt aktiv när min BM skulle lyssna på hjärtat på honom. Sparkades och buffades så vi både hörde, kände och såg alla rörelser. Så otroligt mysigt. Hon kände på magen på mig och han låg då med ryggen åt vänster och sina armar och ben mot min höger sida. Förutom kontrollen av mig och bebis så pratade vi mycket om hur jag haft det hittills, mina flera ultraljud, akutbesök, svimningen inne på H&M m.m. i början av graviditeten. Fokus efter kontrollen låg på att prata om min förlossning med Selma som ju gick himla snabbt (läs här) och hur jag känner inför den kommande. Vi känner oss väldigt splittrade i våra känslor där, både jag och Jimmy. Å ena sidan vill man ju att det skall dra igång av sig själv, men å andra sidan så vet vi inte riktigt om vi känner att vi kommer kunna hantera ångesten inför den, hur allting kan bli m.m. För högst troligt kommer det gå ännu snabbare den här gången, det säger även min BM och därmed innebär det en risk för att inte hinna in och jag kanske skulle få förlösa mitt barn själv. Ringa 112 och allt det där ni vet.. Så vi pratade lite om hur man skulle kunna gå tillväga, tänka m.m. om man är hemma och känner att "fan, vi kommer inte hinna in".
Men vi kom även överens om att hon skall skicka en remiss till specialistmödravården vid nästa besök, för att jag och även Jimmy skall få hjälp samt lägga upp en plan inför hur allting kan bli. Förbereda oss för hur vi skulle kunna hantera en förlossning hemma, men även se om det finns andra möjligheter som exempelvis kontroller sista tiden samt om jag skulle visa mig mogen, kanske igångsättning. Jag är ju absolut inte förlossningsrädd, så aurorasamtal är inte akutellt. Vi behöver bara en plan inför vad som komma skall för att kunna känna oss lite lugnare och därmed sade BM att specialistmödravården lämpar sig bättre. Med det skrivet så är jag fullt medveten om att förlossningen kan dra igång precis vart eller när som helst ändå, men ja. Jag tror vi skulle känna oss lugnare om vi bara får en förberedande plan. Och ja! Givetvis KAN jag vara en av de få människor där andra förlossningen tar längre tid än första, men då är jag tacksam för det : ) Jag håller hur som helst tummarna för att allting kommer gå bra, oavsett hur förlossningen kommer se ut.
