Hej vänner!
Idag har det varit en lång dag tillsammans med min lilla fröken. Jag sov så himla dåligt inatt och orkade inte iväg till rytmiken.. Tänk vad typiskt det är. Igår när vi skulle upp till förskolan så fick jag för första gången sedan innan sommaren väcka henne och när vi idag hade kunnat ligga kvar i sängen och sova tillsammans så är hon pigg som en mört igen. Lite saknar jag ändå sjusovaren Selmis, haha. När hon efter 9-tiden ropade "mammaaaa äääälskling" inne från sitt rum istället för att som hon gör nu - nu ropa rätt in i örat på mig "mamma vakna, jag vill ha fjuuukoooost" och sedan hoppa, studsa och härja som en duracellkanin alldeles för tidigt på morgonen. Det är förmodligen mitt rejäla sömnbehov nu när jag är gravid som gör det.. Och jag är ju väl medveten om att sömnen knappast kommer bli mer när lillebror kommer till världen. Selma kommer in till oss varje kväll/natt nu, men somnar om på två sekunder för det mesta. Och jag känner att hon får göra det. Uppenbarligen behöver hon närheten liksom.. Dessutom kvällsvakar hon nu, oavsett om hon sovit eller ej på dagen så kommer hon i säng så attans sent.
Tröttheten gjorde i alla fall dagen lång, det är svårt det där med att stimulera en 2,5-åring när ens energi ligger på minus. Vi blev nog lika glada både jag och Selma när Jimmy klev innanför dörren i eftermiddags. Men ikväll kommer jag krypa till sängs extra tidigt och ladda för ännu en dag tillsammans. Oavsett så är jag så glad för tiden vi spenderar ihop <3 Hon är jordens mest fantastiska lilla människa, så kärleksfull, rolig och glädjespridande. Och hur trött man än är, så fylls man på något vis av energi när hon tittar på mig med sina stora blå ögon och sägar "mamma! Jag ääälskaj dig. Och lillebjoj ockå".