Igår tror jag att jag kände det första sprattlet från lillebror i magen.. Det är en minst sagt aktiv bebis där inne, precis som sin storasyster, det har vi sett på ultraljuden. Dock känner jag ju ingenting ännu, med undantag för sprattlet igår. Men i natt vaknade jag och såg att hela min mage var sned. Vänster sida var helt platt och mjuk och den högra som en stor stenhård knöl. Jag förstår inte hur det är möjligt att han knökar och bökar runt sådär mycket där inne, utan att jag känner det minsta. Kan det bero på att jag har moderkakan i framvägg denna gång kanske?
Hur som helst så hoppas jag på att rörelserna snart blir tydliga och regelbundna. Det är så mycket mysigare och lite av en bekräftelse på att det växer och gror där inne. Dessutom ser jag så mycket fram emot Selmas reaktioner på en mage som rör sig. Åh.. Makalösa, magiska resa!! <3