Välkommen vecka 16 ♥ Bilder från vecka 15+1 (v.16)
Kroppen: Nu känner många sig piggare igen. Illamåendet kan ha försvunnit och vissa som har fött barn förut kan börja känna att det är något som rör sig i magen. Det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Bebisen: Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Naglarna på fingrar och tår börjar bli tjockare. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det har gott om plats att röra sig i magen. Ögonlocken är slutna, och bakom dem rör sig ögonen långsamt. Redan nu har fostret troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står vid en trafikerad gata eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.
Egna tankar från föregående vecka: Vecka 15 var en relativt lugn vecka när det kom till kväljningar och även om jag var väldigt trött så kunde jag vara vaken snäppet längre och kika på TV om kvällarna. Hungerskänslorna var inte lika extrema och mycket av tiden kände jag mig verkligen som vanligt igen. Givetvis kände jag fortfarande tendenser när det kom starka dofter som sopor, hårsspray och liknande och just när det kom till sopor så var det helt omöjligt att på något vis knyta ihop soppåsen i köket. Huvudvärken var till och från väldigt svår att hantera och alvedon tog jag i nödfall, men det hjälpte inte, jobbigast var det när jag vaknade av smärtan på morgnarna, men det var lyckligtvis inte varje morgon heller. Jag började känna av foglossning redan nu och blev lite nervös av tanken på hur rejält det skulle kunna bli innan vecka 40 är här, men var tacksam så länge jag kände mig rörlig och smidig. På morgnarna brukade jag ligga och känna på den putande lilla kulan som var sådär stenhård och framträdande innan jag kissat, försökte känna efter rörelser och hade så mycket förhoppningar på att snart, snart. Men det verkade dröja och jag blev mer säker på att det jag trodde mig känt för ett par veckor sedan bara var bubblig mage och förhoppningar, hihi. Vi funderade så otroligt mycket fram och tillbaka på vad tusan det kunde vara för liten rackare som gömmer sig där inne, utseende, personlighet, storlek, hårfärg, ögonfärg, kön och allt sådant man inte har en aning om. Det var så magiskt att veta att någonting växer där inne och förväntningarna på hur livet som tvåbarnsföräldrar skulle bli var något vi ofta pratade om, det och namn. Pojknamn är vi väldigt överens om men när det kommer till en eventuell lillasyster är vi visserligen relativit överens om vilka namn, men inte vilket av dom som skulle vara tilltalsnamnet. Åh.. Nu närmar det sig RUL och jag bara längtar dit och efter rörelserna innifrån..
Egna tankar från föregående vecka: Vecka 15 var en relativt lugn vecka när det kom till kväljningar och även om jag var väldigt trött så kunde jag vara vaken snäppet längre och kika på TV om kvällarna. Hungerskänslorna var inte lika extrema och mycket av tiden kände jag mig verkligen som vanligt igen. Givetvis kände jag fortfarande tendenser när det kom starka dofter som sopor, hårsspray och liknande och just när det kom till sopor så var det helt omöjligt att på något vis knyta ihop soppåsen i köket. Huvudvärken var till och från väldigt svår att hantera och alvedon tog jag i nödfall, men det hjälpte inte, jobbigast var det när jag vaknade av smärtan på morgnarna, men det var lyckligtvis inte varje morgon heller. Jag började känna av foglossning redan nu och blev lite nervös av tanken på hur rejält det skulle kunna bli innan vecka 40 är här, men var tacksam så länge jag kände mig rörlig och smidig. På morgnarna brukade jag ligga och känna på den putande lilla kulan som var sådär stenhård och framträdande innan jag kissat, försökte känna efter rörelser och hade så mycket förhoppningar på att snart, snart. Men det verkade dröja och jag blev mer säker på att det jag trodde mig känt för ett par veckor sedan bara var bubblig mage och förhoppningar, hihi. Vi funderade så otroligt mycket fram och tillbaka på vad tusan det kunde vara för liten rackare som gömmer sig där inne, utseende, personlighet, storlek, hårfärg, ögonfärg, kön och allt sådant man inte har en aning om. Det var så magiskt att veta att någonting växer där inne och förväntningarna på hur livet som tvåbarnsföräldrar skulle bli var något vi ofta pratade om, det och namn. Pojknamn är vi väldigt överens om men när det kommer till en eventuell lillasyster är vi visserligen relativit överens om vilka namn, men inte vilket av dom som skulle vara tilltalsnamnet. Åh.. Nu närmar det sig RUL och jag bara längtar dit och efter rörelserna innifrån..