Hej vänner!
Pust.. Jag är sååå trött i huvudet idag. Satt och jobbade till kvart över 1 inatt och trots att jag fick sova ända till nio så var det rena gröten i hjärnan på mig redan från start. Men dagarna rullar på med massor av asgarv ändå. Alltså den där lilla munnen, det kommer ut så mycket roliga funderingar, fraser och uttryck så det är inte sant. Hon är så bedårande och rolig och ibland när jag sitter och iakttar henne så kan jag inte förstå när allting hände. Hon har utvecklats så mycket, kan så mycket och trots detta är hon ju så himla liten.
Jag var i en butik en sväng idag och såg och hörde en mamma som var så hopplöst trött, Jag förstår att man kan bryta samman ibland, och det är helt okej, men det gjorde så ont i hjärtat på mig när hon skrek så fula saker och sedan stormade ur affären med orden "fy fan vilken förbannat bortskämt unge", sedan vände och fortsatte med sina ord. Flickan kanske var 5-6 år någonstans? Jag hoppas så att jag inte skall tappa greppet såpass mycket att jag säger och skriker saker på det viset. Jag skulle ha svårt att hantera det dåliga samvetet efteråt och jag funderar på hur barnen påverkas av det hela.
Det går så otroligt mycket tankar i mig just nu.. Delvis för att Selma och jag konverserar såpass mycket om dagarna, pratar, skrattar, skojar, umgås. Men också dividerar, säger ifrån och försöker förklara när det kommer till saker hon inte bör göra. Hon får sina utbrott ibland, precis som vilken tvååring som helst. Hur bör man göra liksom? Förstår ju att det är så olika från barn till barn men.. Vi en plats i hennes rum där hon får stå när vi behöver bryta en situation och ingenting annat fungerar. Jag går aldrig därifrån, jag sitter tyst mittemot och väntar, berättar att jag förstår att hon är arg, ledsen eller vad det än må vara. Men jag lämnar aldrig, är så rädd att hon skall känna sig övergiven på något vis och jag försöker hjälpa henne att sätta ord på känslorna, men också vara tyst för att visa att mamma finns här. Selma står alltid kvar och säger förlåt och ger mig en kram tillslut. Oavsett hur "stor och medveten" hon må ha blivit.. Så är hon trots allt bara två år och det märks att det rör sig och händer så mycket i hennes 10,5kg lätta kropp. Det är en riktig mittemellan ålder.. Tillräckligt stor för mycket, men alldeles för liten för annat. Jag tror att det kan vara nog så jobbigt att hantera för ett litet barn. Hon skall inte behöva vara så jäkla duktig
Gud vad personligt det blev..
Hoppas ni har en fin kväll i alla fall.