Ett av de mest laddade ämnena som förälder är genus, många för, många emot. Vissa pålästa, vissa intresserade och andra både okunniga och anti. Som offentlig bloggare tar jag emot väldigt mycket kommentarer gällande ämnet och jag har suttit i en uppsjö diskussioner om det med vänner, bekanta och följare. Det går mycket tankar om detta i mitt huvud och det i samband med att ständigt bli kritiserad gör att jag väljer att skriva detta inlägg. Mycket på grund av att jag får berättat för mig att jag ger vår dotter den värsta tänkbara starten i livet på grund av valet av kläderna.
Jag (läs: vi) må klä vår dotter i mycket rosa, klänningar och liknande. Och trots att jag är väl medveten om att samhället behandlar henne på ett sätt genom dom kläderna så väljer vi att göra det. Givetvis inte uteslutande, hon har mycket plagg i andra kulörer, mönster och format, men ja. Vi undviker alltså inte "det flickiga". Att vi blandar kan jag själv tycka är ett bevis på att vi ger henne valmöjligheter, hon är delaktig vid val och påklädning m.m. Men ja, givetvis påpekar människor att hon är söt, fin o.s.v. Jag känner mig så splittrad! Och jag må ha dubbelmoral som trots att jag ogillar att samhället kan bemöta henne på ett visst sätt, så väljer jag ändå att klä henne i plagg som jag tycker ÄR just söta, fina, gulliga - i kombination med att dom inte hämmar hennes lekande givetvis.
I vår familj lever vi jämställt. Oavsett om jag är den som vanligvis är hemma dagtid med Selma medans Jimmy jobbar och det i många ögon anses vara väldigt fel, så är det faktiskt så att vi skiftar av på eftermiddagen, då jag åker och jobbar och Jimmy är den som lagar middagen, leker, nattar och liknande de flesta dagarna i veckan. Han är den som lagar den mesta maten här i familjen överlag, men i övrigt så delar vi lika på allt. Städning, tvätt, handling. Men också när det kommer till jobb och ekomoni, där vi har gemensamt konto och drar vårt strå till stacken såatt säga. Visst är det så att jag sliter aningens mer iom att jag är både hemma med Selma dagtid och sedan efter detta sitter kvällar och nätter med jobb, och därmed får mindre sömn, men det är något jag har valt att göra. Något vi gemensamt kommit fram till för att bespara henne timmar på förskolan och för att vi vill spara på våra föräldradagar (J's så gott som orörda och mina totalt orörda). Jag tror och hoppas att Selma kommer få en sund syn på familjelivet genom hur vi lever, att oavsett om man är man eller kvinna så hjälps man åt!
Om vi skall gå tillbaka till det här med kläder, som ju trots allt är det jag får mest kritik för så vill jag skriva en sak. Det är som sagt så att jag suttit och pratat om just kläder och hur man tänker och väljer till sina barn. Nu har jag varit mamma till en dotter i över 2 år. Och skulle jag få en son så skulle hans garderob troligtvis se annorlunda ut. Det erkänner jag! Även om jag inte skulle utesluta färger som rosa eller liknande till honom heller, så hade jag förmodligen valt en annan modell på rosa tröja, byxa eller liknande än jag skulle göra till Selma. Givetvis skulle jag välja likadana plagg till dom båda också, tröjor, leggings, mönster, färger o.s.v. men ja.. Garderoberna skulle se olika ut. Det är ju lite fel såklart. För då gör jag ju viss skillnad på dom, oavsett om just mitt personliga bemötandet av dom inte skulle skilja sig åt. Men! Nu vill jag återgå till diskussionerna jag haft med genusmedvetna kvinnor. Dom klär nämligen sina söner i klänningar, tunikor m.m. Men när jag frågar om dom skulle kunna klä sin dotter i detta om dom i framtiden skulle få någon så utbrister dom högt och tydligt ALDRIG! Varför undrar jag? Och svaret blir att dom vägrar placera sin dotter i ett fack. Men.. Säger jag! Då gör du ju skillnad på barnen? Och är det inte just det som genus står för? Att man skall ge barnen samma möjligheter? Inte göra skillnad på? På vilket sätt är det annorlunda än valet jag själv skulle göra? Beror det också på bemötandet utifrån? Att om en pojke bemöts med gulligull så gör inte det något?
Rent tekniskt så bör kanske barnen dela på garderoben om man vill ge dom exakt samma möjligheter när det kommer till kläder? Dom bör få plocka fritt från en och samma plats (nåja, visserligen kan storlekarna ställa till det, men jag tror ni förstår mitt tänk), eller ha likadana garderober. Vissa gör säkerligen på detta vis, men de människor jag hittills blivit bemött av gör det inte. Att klä sin pojke i klänning och hindra sin flicka är faktiskt för mig att göra skillnad på.
Givetvis vet jag att ämnet genus är betydligt större än detta. Kläder är en liten del, som dock skapar ett bemötande från omgiveningen som de genusmedvetna vill undvika. Och trots att jag reflekterar och funderar mycket över detta, och trots att jag ändå väljer att klä vår dotter i kläderna jag gör, så skall ni veta att jag tänker otroligt mycket på vad jag säger till och gör framför henne. När jag sätter en toffs i håret på henne säger jag att det är för att hon inte skall få luggen i ögonen (vilket såklart även stämmer) - Selma upprepar och ber även om detta "Mamma, jag ha poffs håjet, inte luggen ögonen". Jag sätter såklart en rosett i håret på henne för att JAG tycker att det är gulligt, men jag skulle aldrig i mitt liv säga det till henne. Jag frågar alltid om hon vill, säger hon nej, så låter vi bli. Jag säger då - återigen - att hon har en rosett i håret för att inte få luggen i ögonen.
Jag väljer att inte sminka mig framför henne för att inte skapa ett intresse hos henne ännu och jag går allt som oftast helt osminkad. Jag säger inte att hon skall klippa håret för att bli fin, jag säger inte att "mamma plattar håret för att bli fin" och jag säger inte att hon skall göra si eller så för att vara söt. Jag uttrycker aldrig någonting om att "pojkar gör si, flickor gör så". Självklart säger jag att hon är söt, givetvis glömmer jag bort mig ibland. Men jag är av den tro att fostrar man ett barn med sunt förnuft och eftertanke, ett mål om att hen skall bli empatisk och visa sina medmänniskor respekt, så kommer det bli bra - oavsett om man klär hen på ett sätt som enligt ämnet genus regler inte är att rekomendera och därmed utsätter sitt barn för samhällets bemötande. Jag tror att det kan bli starka och trygga barn ändå, men jag tror också att det är otroligt viktigt som förälder att tänka sig för vad man säger till barnen, att vara öppen för det här med genusvetenskap, ta sig tid att reflektera och även om man inte står bakom allting så kan man ge det en ärlig chans.
Sedan tror jag dessutom att det är viktigt att tänka på att även om person klär sitt barn i "fluffigtgulligull", så betyder det inte att man blundar helt för ämnet eller att man är på ett speciellt sätt i sitt föräldraskap. Det gäller att visa varandra respekt oavsett vilken syn man har på uppfostran - Det är något jag vill föra vidare till mitt barn i alla fall : )
Fotografi: Malin Stolt <3