Lyckan i vår tvåårings ögon när hon fick se sig i spegeln och insåg att hon var "tåsk tärrin" var så värmande i hennes föräldrars hjärtan kan jag tala om. Älskade unge!
Hej vänner!
Det har varit intensiva dagar med firande av vår tvååring. I förrgår med några av hennes kompisar, igår med våra famljer och släktingar. Idag var det en relativt lugn dag med plock och fix efter just kalasen och imorgon bär det iväg till svärisarna på sent påskfirande. Det fick liksom gå lite hand i hand i år, med tanke på att Selma fyllde på långfredagen. Roligt i alla fall att vi i år kunde fira tillsammans precis på hennes födelsedag. Förra året fick vi flytta fram p.g.a. massa sjukdomar.
Igår skulle vi gå den årliga påskparaden, men då vi vaknade en halvtimme innan den skulle börja så hoppade vi över det. Hon fick vara utklädd på sitt kalas istället och det funkade minst lika bra det. Om inte bättre, för jäklar så kallt det var utomhus.
Nästa vecka har J tagit ut pappaledighet. Då är det dags för mig att sätta igång och jobba ikapp med formeli igen. Min kropp har ballat ur lite av alla kvällar och nätter som jag sliter med företaget, efter att jag och Selma är i full gång hela dagarna. Det tog stopp liksom.. Inte in i den berömda väggen riktigt.. Men minnet blev sämre, darrande händer och liknande och det är varningssignaler jag måste lyssna på. Så jag har fått sänka tempot rejält. Det medför istället ångest inför att allting hamnar på hög. Men som sagt.. I veckan hoppas jag kunna komma ikapp lite mer. Vi har motvilligt ansökt om förskola till Selma till hösten av just denna anledning. 15h i veckan.. Känns bajs, om jag nu kan uttrycka mig så. Men jag skall ta upp ämnet förskola till veckan, för det är något jag känner att jag behöver skriva av mig angående. Blir så ifrågasatt för hur vi väljer att göra och trots att jag skrivit om det tidigare så.. Behövs det göras igen.
Näheni! : ) Nu blir det natten här! Klockan är alldeles för mycket och jag pratade bort den här kvällen i telefonen med en kär vän. Natti natti!