Ett dygn tillsammans - bara han och jag

Åh! Vilket dygn vi fick, jag och min andra hälft. På lördagmorgonen kände varken han eller jag för att lämna Selma, men när vi åkte med henne och vovarna till mormor och morfar, hon sprang rätt in och ropade "heddåå, ses sen" med sin lilla vinkande hand och knappt hade tid att pussa och krama oss så började förväntningarna smyga sig på. Vi åkte och fixade lite smått på Bergvik innan vi styrde kosan mot Sunne.

 

Väl på plats fick vi veta att vårt rum blivit uppgraderat till ett finare och vi därmed skulle bo vägg i vägg med rummet jag hade sist jag var där på event, helt nyrenoverat och så LÖJLIGT fint. Enda skillnaden var att jag hade badkar sist och nu hade vi en stor dusch. Rummet var i princip det enda jag fotograferade med kameran, annars var det mobilen som åkte upp då och då (kan visa er om ni önskar). Vi hade det för bra och mysigt för att bry oss om systemkameran och lämnade den på rummet. Hur som helst, när vi bytt om till våra morgonrockar knallade vi in till SPA-avdelningen. Vi bodde nämligen på samma våning som den, så himla härligt. Ett par timmar i pool, bastu och bubbel senare knallade vi upp på rummet och bara njöt av tysnaden. Vi hade köpt med en stooor godispåse också som vi åt av. Låg och tog det lugnt, pratade, tittade lite på TV och sedan gjorde vi oss iordning för att knalla mot barhäng och middag.

 

Vi åt fisk båda två och avslutade med en otroligt god kladdkaka med någon form av nougatcreme och bärkompott. Är det något man skall passa på att äta på Selma SPA+ så är det verkligen fisk.. Nomnom! När klockan närmade sig 22:30 gick vi tillbaka till vårt rum för att bara vara igen, innan klockan var tolv tror jag vi sov båda två, skönt som bara den tills klockan ringde och det var dags för en annan höjdpunkt - Hotellfrukosten! Jag som inte är en frukostmänniska över huvud taget egentligen tycker verkligen om dom där stora fluffiga våfflorna. Vi hoppade över bad idag och checkade ut runt lunch. Då var längtan efter lillfian alldeles för stor och dom sista 2 milen hem var verkligen LÅNGA! Tänk vad mycket man kan längta efter en person och vi blev lika glada alla tre (ja 5 faktiskt) av att se varandra igen. Längre än ett dygn ifrån S tror jag bannemig inte att jag fixar alltså! Haha.

 

Stort tack till min älskade (sedan snart 9 år tillbaka) som gav mig (oss) världens bästa julklapp. Jag gör gärna detta 1 gång om året, det var så otroligt mysigt att komma iväg tillsammans <3