Sjukling..

Jisses.. Den här mamman blev totalt nockad av en brutal förkylning härom dagen. Snorig som attan, ont i halsen och efter att vi firat mamma idag (som fyllt 49 år) så var jag inte så kaxig. Nu har jag legat i sängen sedan vi kom hem runt halv 9 och känner att det var minst sagt välbehövligt. De trogna små ullbollarna tätt intill såklart.

 

Hoppas bli frisk snarast, för till veckan skall jag hinna med två gravidfotograferingar. Och kanske även få till en familjefotografering. Så himla roligt! Två av mina vänner skall ha barn med 1 veckas mellanrum och en annan vän fick barn för lite mer än en vecka sedan. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte är lite avundsjuk (fast på ett positivt vis såklart, hihi) på deras längtan, förväntan, att snart få möta sitt barn för första gången. Ja men allt det där man upplever i bebisbubblan.

 

Men som jag nämt förut så tar jag inte en graviditet till för givet, jag hoppas få uppleva det igen någon gång. Men jag älskar att bara vara med Selma just nu. Kunna lägga all fokus på henne.. Många säger till mig "skaffa tätt, dom har sådan nytta av varandra, så har ni det gjort också". Men jag vill inte ha det gjort fort!! Jag vill uppleva, njuta, glädjas ännu en gång och jag hoooooooppas verkligen få göra det i framtiden. För det är inte bara att skaffa ett barn.. Inte för oss ialla fall.

 

Tills dess skall jag njuta av min bästis lillprins L när han kommer och även snosa på mina två andra vänners små döttrar. Det är häftigt det där med att vara så nära en vän som är gravid. Nu vet jag precis hur Malin kände när jag väntade Selma. Vi är precis likadana mot varandra.. Känner samma sak. Som att man skall bli moster liksom. Känner på magen, pratar till den, väntar och längtar tillsammans. Handlar, tittar på smååååå minikläder. Vi har vuxit upp tillsammans jag och M och det märks verkligen. Dessutom har vi gått igenom en varsin enormt känslosam resa och förstår varandra fullt ut. Det finns ingen annan vän som känner mig som hon och jag är så glad att det är mig hon ringer när hon känner sig ängslig, orolig, glad eller rädd. För att skratta eller gråta. Eller för att berätta hur ultraljudet gick. (Och jag kastade mig upp som en tok för att springa och svara och nästan skrek av förväntan när jag svarade..) Gud.. Jag blir helt rörd när jag skriver. Men fy vad jag tycker om dig, älskade vän! Snart får vi vara mammor tillsammans! Äntligen...