Idag var det dags för väga-mäta och den fruktansvärda 3 månaders-vaccinationen. Fy vad det värker i hjärtat att se sitt barn bli illröd av gråt i ansiktet och bli chockad och rädd av en plötslig och oförberedd smärta i båda låren. För att inte tala om ljudet av gråten.. Just där och då hjälper det inte riktigt att tänka på att "det är för hennes eget bästa". Och bieffekterna fruktar vi lite. Selma ligger och sover i sin säng sedan ett par timmar och jag ber för att hon skall slippa feber. Än har vi inte märkt något..
Vår stora lilla 3-månaderstjej har nu passérat 5kg ialla fall. Hua vad du växer lilla vän.. Vi njuter så av dig. Skrattar och förundras över den underbaraste lilla person vi någonsin mött, som nu jollrar i massor. Är du verkligen vår? Jag får nypa mig i armen här som jag sitter inne på kontoret och ser bilden ovan. Är jag verkligen din mamma? Med en glädjetår i ögat måste jag nog gå in och titta lite på dig igen, stryka dig lite över pannan. Jag älskar dig! ♡