Vi befinner oss i en obeskrivlig bebisbubbla. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit stora tårar av lycka, bara av att titta på vårt underbara mirakel, vår Selma! Hennes minspel, hennes små ljud, hennes doft. Jag vill bara stanna tiden och befinna mig i denna bubbla för alltid.
Idag gick vi ut på vår första promenad, inte alltför lång och i relativt lugn takt, med tanke på att det bara är 4 dygn sedan jag låg där på förlossningen och födde vår dotter. Lilla hjärtat sov i vagnen från det att vi gick hemifrån - tills det att vi kom hem igen.