Välkommen vecka 36 ♥ Bilder från 35+0 (v.36)
Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå. Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.
Bebisen: Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man oftare att det i stället puffar och gör svepande rörelser. Njurarna är nu färdigutvecklade. Fostret har blivit omkring 47 centimeter långt. Det lägger på sig ungefär fjorton gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2800 gram. Pojkar är ofta något tyngre än flickor. Det skiljer ungefär etthundra till två hundra gram mellan pojkar och flickor.
Egna tankar om föregående vecka: När jag sitter framåtlutad, exempelvis när jag äter, känner jag ett väldigt tryck uppåt revbenen/lungorna. Det gör inte ont, men det är jobbigt och blir svårt att andas, jag blir andfådd och får luta mig bakåt för att "stäcka ut" magen och få luft. Det känns att hon tar mycket mycket plats i magen nu. Kört lite med tens-apparaten mot foglossningen och tycker det funkar bra när den är på, men blir desto jobbigare när jag tar bort den. Tycker ändå att jag "står ut" med smärtan ganska bra nu och har liksom vant mig lite. Ryggen har varit ganska skonad även denna vecka. Jag har känt ett rejält tryck "där nere" en del. På besöket hos barnmorskan visade det sig att SF-måttet inte växt något sedan sist och vi fick en extra inbokad tid nästa vecka, det kan bero på att hon flyttat sig längre ned i bäckenet, men svar får vi alltså nästa vecka. Vaknar tidigt på morgonen, ibland behöver jag kissa, men somnar lätt om och tycker ändå att jag sover väldigt bra. Hon är sjövild där inne i magen mest hela tiden, hickar fortfarande många gånger om dagen, trycker ut kroppsdelar åt alla olika håll, antar att hon kan röra sig ganska mycket med tanke på att hon ännu inte är fixérad. Ibland spänner jag mig ordentligt när hon riktigt trycker ut en hand, fot, knä eller vad det än må vara mot sidorna på mig, främst åt höger. Nu känner både jag och J att det börjar närma sig och vi har insett att nu är det snabba ryck med hemmet som gäller. Men det är inte helt enkelt när både han och jag är begränsade av smärta/skador. Men vi längtar så! Har för övrigt inte varit på någon föräldragrupp alls, då vi dels varit sjuka, och inte haft möjlighet att komma. Trist!
