Det är svårt att beskriva det lugn som infann sig i min kropp och själ när jag kröp till kojs igår. En lättnad, ett lugn och en harmoni som varit ganska avlägsen det senaste. Jag kunde liksom andas igen! Julledig från jobbet och företaget ett par dagar, alla klappar klara och en massa andra "checks" på den mentala to-do-listan. Det var så att jag kunde börja gråta av bara känslan.. Där låg jag nedbäddad i vårt lilla, men ack så rogivande sovrum, bredvid mig låg två små ulltussar och sov tungt och i magen på mig låg vår dotter och sparkade på precis det där sättet som jag har saknat. Obeskrivlig tacksamhet, det är vad jag känner ♥